top of page

Speltest: Ping G430-serien

Från driver till träfem, ett par hybrider och riktigt långa järnklubbor. Nya Ping G430 levererar som förväntat på topp – precis som vanligt när Ping släpper nya grejer.



Ping har i många år levererat kvalitetsklubbor med egenskaper som hjälper spelare där de behöver det som mest. Nya G430-serien är inget undantag och efter en tids spel med driver, en riktigt skön trefemma, ett par hybrider och några järn är det inte svårt att fatta varför de här grejerna säljer som smör i solsken nu när säsongen äntligen kommer igång.



Härligt ljud!

När Ping senast släppte grejer hette de G425 och var även då riktigt bra. Det som jag och en del andra reagerade på var att drivern lät lite skarpt i träffen – förvisso en smaksak, men när jag nu fick nya Ping G430-drivers i handen så var ljudet det första jag reagerade på. Det är nu ett riktigt skönt ljud som signalerar massor av kraft och fart – och är en medveten justering där teknisk ingenjörsvetenskap med interna ribbor och former gett stor effekt.


G430 MAX, ”standardmodellen”, är lite mer symmetrisk än föregångaren och det känns som att den är lite kortare, men det kan vara formen som lurar ögat. Mer lågspinnande G430 LST påminner mycket om G430 MAX-modellen, men har en mer kompakt och rund form, med en träffyta som är lite högre – sannolikt på temat att bättre spelares missar är i höjdled medan spelare med högre handicap missar mer från häl till tå. Här finns också en helt ny grej: Carbonfly Wrap, vilket är en Ping-premiär för en kolfibertopp – även om jag personligen gillar den mattsvarta toppen på G430 MAX.



Båda modellerna har en ganska trevlig färgsättning på sulan, med trevliga gula accenter och en flyttbar tungstenvikt som kan användas för att justera bollbanan relativt mycket för den som har en tendens åt något av hållen. För egen del missar jag lika mycket åt båda hållen och behåller vikten centrerad. Du som vill ha hjälp ska enligt Ping kunna få så mycket som åtta yards korrigering och med den justerbara hoselns åtta loft- och lie-inställningar lär de flesta kunna bomba drivar mitt i fairway med nya G430.


Mer längd – på riktigt!

Ping utlovar mer längd med G430 MAX, något som alla tillverkare utlovar med alla klubbor varje år, men här får man ge Ping att det är bra drag, med tydlig skillnad jämfört med föregångaren. Det stora motståndet mot vridning som gör G425 MAX lättspelad kombineras med Spinsistency-böjning av träffytan för ytterligare hjälp att räta ut slagen och bibehålla bollhastighet även vid orena träffar.


Lågspinnande Ping G430 LST har också bra tryck och enligt Trackman skiljer det en hel del i spinn, drygt 300 rpm för mig, vilket gör att spelare som kan launcha bollen högt och med lite fart kommer att kunna slå riktigt långa drivar med den här pjäsen. Mindre spinn kan också ge rakare slag – något som sällan är dåligt från tee. För min del var det dock svårt att bortse från hur mycket rakare jag var med G430 Max.


Liksom tidigare erbjuder Ping även en SFT-modell av G430, men den har inte provats. Att döma av den höga kvaliteten på de klubbor som provats lär även den leverera exakt vad man kan förvänta sig av Ping: högsta klass i alla delar.



Skön träfemma och lättspelade hybrider!

Det har alltid varit enklare för mig att spela med fairwayklubbor än med drivers. Och det är kanske inte så konstigt, med det kortare skaftet och den minskade frestelsen att ”mörda” bollen. Men på sistone har börjat välja bort lågloftade fairwayklubbor och i stället spelat 3 High Launch-modeller eller helt sonika valt en träfyra. Nu tog jag ett steg till och lade en träfemma i bagen.


Det här är en klubba som inte alls är vad den heter. G430 MAX för tankarna till något stort, men den här fina träfemman är tvärtom behagligt liten med härlig lågprofil. Liksom G430 LST-drivern har den en kolfibertopp, så kallad Carbonfly Wrap, som försetts med lite grafik längs baksidan och en mycket diskret prick som sikthjälpmedel.


G430-färgtemat fortsätter på undersidan och här finns även en vikt. Denna är dock sannolikt enbart för custom fitting och anpassning av svingvikten så börja inte skruva med den i onödan (som jag gjorde). Faktum är att man nog borde kasta sin nyckel när man fått en klubba utprovad. Å andra sidan kan man ju då inte göra som jag och justera loftet lite.


Efter att ha slagit med den ett tag så ville jag justera ned utgångsvinkel/bollbana lite och ställde ned den i första minuspositionen, vilket sannolikt inte ens är en hel grad, men faktiskt kändes riktigt bra. Ljudet och känslan är inte mycket att orda om. Stabil och trevlig feedback i precis lagom mängd med så kallad Spinsistency som räddar de tunnaste träffarna.


Den är dock väldigt lång för en träfemma och jag är nöjd att jag valde den i stället för en spoon. Det är en utmärkt klubba att använda såväl från tee på korta och smala par 4 (eller långa par 3 in i hård vind) samt när man lyckats få ut driven hyfsat på ett par 5-hål och vill nå på två. Till skillnad från min gamla lågloftade spoon är det lite mer carry och bättre stopp – inte alls tokigt och årets första eagle är redan inkasserad.


Liksom träfemman är de två G430-hybriderna jag fått låna försedda med tekniska finesser som gör dem både långa och lättspelade. Precis som hybrider ska vara. Även här finns en justerbar hosel med åtta olika inställningar så att man kan labba och experimentera sig fram till rätt gapping i bagen samt önskad bollflykt. Det här provar man bäst ut tillsammans med en pro, men det är rätt kul att testa lite på egen hand också.



Långa järn!

Att Ping gör förlåtande klubbor är det knappast någon som missat. Med nya G430 finns heller inget att klaga på när det gäller längd. Och det gäller inte bara ovan nämnda drivers och fairwayklubba – även järnklubborna i nya Ping G430-serien är långa. Riktigt långa!


Redan när man sätter ned de här klubborna vid bollen så försvinner det initiala motståndet mot att använda en lite större klubba. Det lite kortare bladet och den tunnare topplinjen kompletteras med en reducerad hosel som trollar bort lite av klubbans offset. Ping G430-järnens behagliga utseende förstärks ytterligare av den härliga känslan i träffen. Denna levereras i stor del av så kallade PurFlex-zoner i hålrummet som förbättrar ljud och känsla samt sägs ge en konsekvent hög bollhastighet över träffytan.


Den tunna träffytan i rostfritt stål bidrar ytterligare till högre bollhastighet och tyngdpunkten i linje med sweetspot ger höga, långa och raka slag med både korta och långa järn. I den väta som rådde under flera av rundorna med de här järnen kom jag också att uppskatta det Ping kallar Hydropearl 2.0 som ger konsekvent spinn även när det är fukt på bladet.


Det som jag (och alla andra som klämde och kände på de här) reagerade mest på var loften. De är inte lite strongloftade och järnsjuans 29 grader är nästan lika häpnadsväckande som att Ping skickade med en mellanwedge på 45 grader! Nu är detta inte gjort för att man ska slå längre utan för att korrigera den annars för höga bollbana som mer traditionella loft skulle ge. Så glöm loften och lär dig bara hur långt du slår varje klubba – de konsekventa resultaten och härligt förlåtande egenskaperna kommer att ge dig ett leende på läpparna både när du slår bollen och när du samlar in betten efter rundan …


Not: Trots att Pings VD John Solheim är stor Arccos-fantast får man inte längre med Arccoss-sensorer i greppen. Du som vill hålla koll på ditt spel med den utmärkta analysen kan dock scanna QR-koden på dekalerna som sitter på klubbornas grepp så får du sensorer hemskickade (och en gratis provperiod dessutom).


0 kommentarer

Liknande inlägg

Visa alla

Comments


bottom of page