Fler sänkta förstaputtar och färre treputtar gör stor skillnad för din score. Med Ai-designad träffyta som levererar mer konsekvent längdkontroll även utanför sweetspot utlovar Odysseys nya Ai-One bättre puttning för alla. Och det i ett premiumpaket med mycket tilltalande utseende. Flera tourspelare slängde den i bagen direkt och Jon Rahm, med fyra segrar på PGA-touren och sin gröna kavaj, hade den i bagen på Ryder Cup där det ju inte är något snack om hur den levererade.
Odyssey är den mest använda puttern på tourerna och tog hem fler segrar än övriga märken tillsammans. Över hälften av spelarna med Odyssey-putters i bagen får inte ens betalt för det så det är inget snack om att man gör många saker rätt med sina putters. Naturligtvis innebär detta att många amatörer också väljer Odyssey, inte bara för prestandan som levereras utan så klart även för att deras favoritproffs spelar med Odyssey-putters.
Hur förbättrar man en förstaplats?
Det är ett angenämt problem att vara den ledande aktören, men ändå ett problem. För hur ska man förbättra sig och flytta fram sina positioner? Enkelt – man får helt enkelt utveckla en bättre putter. Med en stor satsning på insamling av data och information kunde man tydligt se att även de bästa spelarna i världen faktiskt träffade orent ganska ofta.
En oren träff tappar hastighet och kommer inte ut som tänkt. Med hjälp av AI hade man redan tidigare designat träffytor så varför inte låta AI hjälpa till att göra även putterns träffyta. Med tusentals olika iterationer, olika material, olika former på inserts och olika former fick man till slut fram en så konsekvent bollhastighet som möjligt. Jag tänker spontant på Pings gamla True Roll-träffytor där man fräste ut olika mycket i centrum och ut mot sidorna – vilket Odysseys Ai-modellering nu tagit inte bara till nästa nivå utan helt transformerat på sitt eget sätt.
Helt enkelt bättre resultat
Den sinnrika formen innebär att färre puttar stannar kort i linjen och att puttarna från långt håll hamnar närmare hål. Det blir helt enkelt bättre resultat med Ai-One. Odyssey har tagit fram två varianter av sin insert, en White Hot-version med mjukare känsla i träffen via en aluminiumbakdel och uretanframsida samt Ai-One Milled i titan med skön guldfärg.
Tekniskt sett ger Ai-Ones insert en fart som är mer konsekvent över en betydligt större del av träffytan. ”Sweetspot” sträcker sig från centrum och långt ut mot hälen samt även längre ut mot tån (där det naturligt blir svårare att bibehålla farten eftersom tåträffar ger större vridning av huvudet och därmed förlust av bollhastighet). Sammantaget ger detta att puttarna i snitt hamnar 21 procent närmare hålet (i robottester). Det här är ett påstående som Odysseys advokater till och med har godkänt för marknadsföring – vilket betyder att man sannolikt har väldigt bra på fötterna i stämningssugna USA.
Utöver träffytan har man också försett nya Ai-One med ett fräckt fönster på baksidan så att den udda formen på träffytan syns tydligt. ”Visible technology” är något som man själv menar är ett riktigt bra försäljningsargument och det har onekligen en riktig shop appeal.
Rakt ned i tourspelarnas bagar
För att få amatörer att byta putter behöver man så kallad tour validation. Man bjöd in Jon Rahm för en genomgång i förhoppningen att man skulle kunna få honom att byta. Inte helt enkelt för en kille som ju redan haft så stora framgångar. Odyssey visade honom faktiska siffror på hur viktig hastighetskontrollen är för att undvika treputtar och att snittlängden från hål för PGA-tourspelarnas första putt (runt 34 fot) innebär att sannolikheten är *större* för en treputt än för att de ska sätta putten.
Odyssey har tillgång till alla Rahms data från touren i år och de visar att han skulle ha treputtat nästan *hälften* så många gånger med Ai-One. Elva färre treputtar låter kanske lite på en säsong, men med tanke på hur tajt det är bland världens bästa spelare så kan det betyda en *ännu mer fantastisk säsong*. Hans Strokes Gained Putting skulle varit 0,68 i stället för de 0,48 han hade med sin vanliga Rossie – vilket skulle innebära en topp 10-plats på den rankingen och ett par-tre miljoner extra dollar på kontot!
Ai-One med det fräcka "fönstret".
Det finns lite olika modeller att välja mellan. Den ”vanliga” Ai-One i estetiskt tilltalande mörkblå finish med mjukare White Hot-uretan på träffytan och det fräcka fönstret släpps i omgångar. Först ut tredje november är bladputtern #1, den bredare bladputtern Double Wide, Jon Rahms mallet-modell Rossie S samt den så populära ”klo-formen” #7 med två olika infästningar. I februari kommer lite andra modeller, men det återkommer vi till då.
Alla levereras som standard med ett Stroke Lab 90-skaft, vilket är ett lättviktsskaft i stål med 20–30 gram motbalansering. Det finns möjlighet att anpassa puttern genom att byta vikterna i sulan. Standardgreppet är ett Mid-Pistol och alla kostar 3499 kronor.
Den ännu mer premiumbetonade Ai-One Milled-serien är försedd med en guldfärgad insert i titan som bidrar till premiumtemat. Alla släpps samtidigt som Ai-One-modellerna ovan och här finns två bladputters, One T och Two T, och två mid-mallets, Three T och helt nya formen Six T samt ”klomodellen” #7 och de två större mallet-modellerna Eight T och Eleven T.
Alla har som standard samma Stroke Lab 90-skaft som Ai-One och samma grepp. De här får du hosta upp 4999 kronor för.
Specialmodeller
Det finns en trend på touren med lite längre skaft och mer motbalansering, främsta exemplet är kanske Rickie Fowler som återkom till golfvärldens övre skikt i år med sin mellanlånga putter med det så karakteristiska Jailbird-huvudet. Längre fram släpper Odyssey därför även lite specialmodeller i det som nämnts som Ai-One Cruiser-serien.
Här finns en bred bladputter, en #7 och en Jailbird. Här är huvudena tyngre, skaften ännu längre och även greppet för längt. Utöver det kommer även en #7 Arm Lock för den som vill ha skaftet längs med underarmen, den form av förankring som faktiskt fortfarande är tillåten, samt en #7 Broomstick med ett Stroke Lab 200-skaft för den som vill ha en hak-/bröstputter trots att det från vissa håll har klagats ganska högljutt på att många av spelarna som använder ”kvastskaft” fortfarande ser ut att förankra sina putters när de spelar.