Det saknas sannerligen inte golfbanor i Florida. En av de mer kända är Champion Course på PGA National Resort & Spa, dä
r PGA-tourspelarna får kämpa med den grymma avslutningen, allmänt kallad "Bear Trap" när PGA-tourens Honda Classic spelas här i slutet på februari. Den hade man gärna spelat...
Florida i början på december är den perfekta kombinationen av varma och soliga dagar med inte alltför mycket folk på golfbanorna. När frugan jagade kontor för en etablering i "The Sunshine State" tänkte jag passa på att ta en runda på PGA National Resort & Spa. Tyvärr fick jag lång näsa.
Jag ville så klart spela Champion Course, där Honda Classic spelas i februari och man så många gånger sett på tv hur världens bästa spelare får kämpa desperat med sluthålen 15, 16 och 17, det som allmänt kallas för "Bear Trap" och rankas som de svåraste tre hålen på hela touren. Men de hade redan stängt banan som förberedelse för tävlingen.
Mycket mer än bara PGA-tourbanan PGA National Resort & Spa har dock mycket mer att erbjuda än bara en skitsvår bana där jag sannolikt blivit av med större delen av bollförrådet. Vi checkar in och får ett makalöst stort hörnrum med utsikt mot rangen. Resorten har flera bra restauranger och när man provat dem alla finns gott om ställen precis utanför resorten. Vi valde att smörja kråset med en utsökt köttbit på fantastiskt trevliga J Alexander.
Eftersom det är en arbetsresa för hustrun missade vi båda resortens spa. Och det har jag först i efterhand upptäckt var ett stort misstag. Ett dopp i den relativt kalla poolen var ett dåligt substitut för alla de lyxiga behandlingar som erbjuds och de salta utomhusbad som man kallar Waters of the World. De enormt många tennisplanerna skippade vi också, men frun som är tennisintresserad kunde nog tänkt sig ett hus och ett medlemskap här.
När det gäller golfen är så klart Champion Course mest eftertraktad (och dyr). Den är dock enormt svår och många som spelar den har nog svårt att se njutningen i att droppa för vattenhinder titt som tätt och kämpa för att rulla i en bogey här och där. Bland de övriga fyra banorna sägs Palmer-banan, designad av just Arnold Palmer, vara bland de mer förlåtande och uppmuntra till lite risk and reward-spel.
Trevlig Florida-bana med mycket djurliv Sagt och gjort. I en golfbil och ut till första tee där jag möter mina spelpartners, två så kallade snow birds som flytt snön och kylan i norra USA och rest söderut för värme och golf. Det visar sig att mina fyra i handicap inte är mycket att skryta med när en av dem är scratchspelare och har en uppsjö historier om coola klubbor och tourspelare han träffat. Bob, den tredje killen i gruppen, är 75 och går regelbundet under sin ålder.
Banan är en relativt normal Florida-bana som fick en uppfräschning för några år sedan. Det är bra stuns i bermudagräset på fairway, de 62 bunkrarna är välskötta och det är en ren fröjd att putta på de snabba och jämna greenerna. Det är relativt öppet från tee och man frestas ofta att försöka bomba ut bollen och det finns en del utrymme att rädda sig om man råkar missa en fairway här och där.
Räddad av buggybaren Det lusiga speltempot gör att vi snackar ihop oss om ett litet bet och det går riktigt bra ett tag, men värmen och bristen på talang gör att jag ligger efter när vi kommer in på slutet. Tjejen i buggybaren räddar mig med en iskall dricka och macka som gör att spelet hämtar sig. Efter en enorm drive och sånär sänkt andraslag på 16 och ett räddat par på 17 är jag bara två slag efter inför sista hålet.
Och vilket sista hål det är! 18:e hålet på Palmer Course sägs vara bland de finaste hålen på anläggningen och jag har ingen anledning att betvivla det påståendet. Ett halvlångt par 5 där man efter en bra drive frestas att försöka nå in på två trots att greenen ligger på en liten halvö. Andraslaget räcker inte ända fram, men ett nypt halvslag räcker ändå för birdie – dock inte till seger eftersom båda mina spelkamrater gör par. Nåväl, bjuda på öl är ju inte varken första eller sista gången för mig.
Prehistoric-sized alligator? Under rundan har vi också haft nöjet att se allsköns djur på banan. Massor av fåglar, någon form av ludet vattendjur i en av dammarna och massor av ödlor i alla storlekar, bland annat något som jag tror kan ha varit en iguana intill första tee. Vi missade tyvärr den alligator som sägs bo i dammen vid 18:e green och ska vara "prehistoric-sized". Misstänker att det kan vara en skröna eftersom tre-fyra killar stod upp till midjan i vattnet och rensade ogräs i dammen – precis intill skylten som varnade för alligatorer …
Mitt spel skulle ha mått bra av det, men tyvärr räcker inte tiden till för att besöka varken Leadbetter Academy eller Dave Pelz Scoring Game Golf School. Två av de många instruktionsmöjligheterna som finns här på PGA National Resort & Spa. Det får bli nästa gång. Och då kanske det kan bli några förlorade bollar på Champion Course också.